En stor dag!!!

Jag kan inte blogga om bra dagar och sen inte ha med min bröllopsdag, den har en given plats bland de riktigt, riktigt bra dagarna. Tyvärr har jag inga bra bilder från den på datorn, det var innan vi skaffade digitalkamera, men den här bilden tog syrran, med en dålig digitalkamera. Den visar i alla fall min fina brudbukett, och lite av min mans och mitt krampaktiga tag i varandra. Vi var lika nervösa båda två.





Dagen började hemma i vårt hus, med hela familjen samlad (dvs blivande maken, hans barn samt dottern i magen). En kompis, som är frisör, kom hem och fixade mitt och ena brudnäbbens (min systerdotter) hår. Min blivande man hämtade blommor, lagade köttfärssås och såg till att han och hans son (vår andra bruddnäbb) blev uppsnyggade. En god vän som inte kunde komma på bröllopet pga av att hon var i Sydafrika ringde och önskade lyckat till, det var roligt att höra ifrån henne. När vi ätit mat tog jag på mig klänningen och fixade till det sista så allt såg bra ut, därefter körde min storasyster oss till fotografen. Ingen av oss är jätteglada åt att bli fotograferde, och har svårt att se naturliga ut, men korten blev ok. Nu började nervositeten infinna sig, vi insåg att det var allvar och att det snart var dags. Vi hade lite tid över så vi åkte en liten vacker väg på vår väg till kyrkan. Träden började grönska och vi såg vackra vitsippor växa vid vägkanten.

Ramunderboda kyrka

Väl i kyrkan slog nervositeten till totalt, ingen av oss är jätteförtjust i att stå i centrum och vara huvudpersoner... Min mamma kom ut och kramade om oss, och sen var det dags! Kantorn började spela Bröllopsmarschen ur "En Midsommarnattsdröm" av Mendelssohn. Dörrarna öppnades, brudnäbbarna började gå och sedan vi! Det var roligt att se alla släktingar och vänner som hade samlats för att vara med oss denna stora dag, men jag var så nervös att när jag skulle le mot dem så gick det knappt, för läpparna darrade så! Vigseln fortsatte med att en vän till mig sjöng I folkviseton (Kärleken kommer och kärleken går) och sen sjöng vi Jag vill ge dig o Herre min lovsång. Sen var det dags! Vår underbare pastor förrättade vigseln och min man och jag var äntligen gifta, efter att med darriga stämmor ha svarat Ja! Min man böjde sig mot mig och viskade något, tror att alla trodde det var något romantiskt, men det var en kommentar om något helt annat som nästan fick mig att börja skratta högt där jag stod. Så typiskt min man!

Solisten sjöng Lundells Kärleken förde oss samman och sen var det dags att gå ut, till tonerna av Bachs Jesus bleibet meine freude, så otroligt vackert! Gissa om vi var lättade när det "värsta" var avklarat! Utanför kyrkan blev vi gratulerade och det kastades en hel del ris. Sedan klev vi in i limousinen och medan gästerna begav sig till restaurangen åkte vi en sväng till en liten sjö.

Därefter följde en trevlig bröllopsfest. Värt att minnas från den är den goda maten, en helt underbar medelhavsbuffé med all vår favoritmat (nästan) och en härlig hjortrontårta med röda rosor. Tal, presenter och att släkt och vänner vill närvara gjorde det till en underbar fest!

Det allra bästa med denna dag var att min man äntligen blev min man! Jag älskar honom så mycket, han är en underbar människa som får mig att skratta och känna mig älskad och uppskattad. Dessutom är han en toppen-pappa åt våra barn! Älskar dig!!!

I vår är det fem år sedan! Tiden går så fort!

Äntligen kan hon dega!

Min dotter fick köpt Play Doh-deg förra julen, och den är numera bara smulor som inte går att göra något med. Dessutom är färgerna hopblandade så det är inte så lockande att leka med dem. Jag har en längre tid lovat min dotter att jag skulle göra egen deg åt henne, men det har inte blivit av, det är ju så fruktansvärt jobbigt att gå till apoteket och köpa alun...

Nu har det äntligen blivit av! Jag lyckades köpa alun och sno ihop en deg, det tog inte många minuter. Så är det med många saker som man skjuter upp, tycker jag. Dottern degar och degar och degar och är så lycklig, och jag känner mig som en bra mamma! På bilden har det blivit en mängd kaniner, som ni ser. Är inte "dega" ett härligt verb, förresten?

Recept på Play Doh-deg, om det är fler som vill ha bra dagar med lyckliga barn:

4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk alun
5 dl kokande vatten
2 msk matolja
karamellfärg efter behag

Blanda de torra ingredienserna i en skål. Blanda de blöta i en annan skål. Häll det blöta över det torra och blanda väl! Förvara i burk med tättslutande lock eller i plastpåse.

Med spark på isen

Den dag som fick mig att komma på tanken att blogga om bra dagar var en januaridag för drygt en vecka sedan. Det var en sådan där ljuvlig dag då det mesta kändes perfekt, och som till och med gör sig bra på kort. Det var minst 10 minusgrader ute och solen sken.

Jag, dottern, min syster, hennes hund och min mamma åkte till vår sommarstuga. Den ligger vid en liten sjö långt ute i skogen. Ordentligt påbylsade sparkade vi oss fram över isen i solskenet. Dottern ville först åka pulka efter, men kom sen på hur kul det var att åka spark. Hon stod bakom och sparkade sig fram och hon satt på sparken och blev skjutsad.

Vi stannade till vid stugan och tog tre godisar var ur mammas godisburk. Fler får man inte ta! Det är konstigt att barn som är vana vid stora godispåsar med mycket godis kan tycka att det är så roligt att få välja tre, bara tre, godisbitar ur en burk. En del vet precis vad de vill ha, andra står länge och väljer. Hemligheten med att det är roligt är väl just att det inte är fri tillgång på godiset. Min mamma är så klok. Och med tanke på att hon har rätt många barnbarn och barnbarnsbarn så skulle det gå åt väldigt mycket godis om de fick äta fritt!

Vi gick/åkte en sväng till på isen, men sen frös dottern så hon nästan skakade. Då tog vi bilen hem till oss där vi avnjöt resterna av julens fikabröd; lussekatter, nötkakor, apelsinsnittar och pepparkakor. Det smakade bra!

Första bra dagen!

Idag har varit en bra dag. Inte den första bra dagen i mitt liv (!), men den första bra dagen jag skriver om i min blogg! Min son och jag har nämligen varit och hälsat på svärmor, medan dottern var på dagis.

Jag har verkligen haft tur i "svärmorslotteriet". Man, det väljer man själv, men svärmor följer ju ofta med på köpet vare sig man vill eller inte, och det verkar som om väldigt många får en svärmor som de inte trivs med. Det finns säkert många svärmödrar som anser att de har fått en svärdotter de inte trivs med också.

Min svärmor är underbar! Hon är snäll och trevlig, lägger sig i våra liv lagom mycket, älskar sina barnbarn och skämmer bort dem och hon har nästan alltid mycket gott fikabröd hemma!

Idag var vi där så att sonen skulle få vänja sig vid sin farmor, han har nämligen en sån där period då alla som han inte träffat de senaste två dagarna är lite läskiga... Svärmor närmade sig honom försiktigt, och efter några minuter hade han tinat upp och satt i farmors knä och skrattade! Vi hann med att fika, leta laddare till svärmors digitalkamera och prata om allt mellan gardiner och bebismat. Naturligtvis han vi med att beundra sonen och hans senaste framsteg, att vända sig från rygg till mage! Det är skönt att få sitta en stund och prata med en annan vuxen människa när man går hemma och är föräldraledig.

Jag beundrar min svärmor. Hennes sambo dog tragiskt nog för ett par år sedan och lämnade henne med ett hus vars kök var i stort behov av renovering, vilket nog framgår av bilden på kaklet här nedan. Så fult att det nästan är trendigt!

Tro inte att hon anlitade någon byggfirma, eller bad sina söner göra jobbet. Hon gjorde om hela köket nästan helt på egen hand! Hon tog bort en "bardisk" och alla skåp, lade nytt golv, målade taket, tapetserade, gjorde nya ritningar till köket och inhandlade allt som behövdes. Uppsättningen av de nya skåpen, elen och vattnet fick hon lite hjälp med av kunniga bekanta. Det blev jättefint! Efter detta jätteprojekt, som jag aldrig skulle ha gett mig in på på egen hand, är hon för tillfället trött på att renovera. Inte så konstigt!

Besöket hos svärmor får symboliseras av denna vackra vårbild från svärmors trädgård, ett stort intresse vid sidan om inredning och renovering. Det är visserligen inte vår riktigt än, men sådana här dagar, när det är barmark, solen skiner och en och annan fågel kvittrar vackert, då får jag vårkänslor trots att vi bara är i mitten av januari.

Välkommen till min blogg!

Så länge jag har hört talas om det här med bloggar har jag sagt att det inte är något för mig. Visserligen har jag alltid tyckt att det är roligt att skriva, men bara för mig själv. Det här med att lägga ut texten på Internet så att vem som helst kan läsa, det har jag haft svårt att förstå. Men efter att ha kollat runt på lite olika bloggar så har jag blivit sugen på att testa. Tröttnar jag så är det ju bara att sluta!

Bloggen kommer att handla om mina bra dagar, som framgår av namnet. Ett samlande av positiva upplevelser, kan man säga. Bra dagar som är och som har varit. Dagar som kommer är det ju svårt att uttala sig om! Vet inte om någon är intresserad av att läsa om detta, så det blir nog mest för min egen skull jag skriver här också.

Vi får se vart det här tar vägen!